Betraktelser of Malena

Ett vackert samtal ägde rum igår.... Med en person som står mig nära.

Vi kom in på att vara annorlunda. Att ha en annan programvara än standardvarianten. Att ha sin egen manual. När man varken har förmågan eller viljan att anpassa sig in i det som vi kallar för normalt. Normen, om man så vill..... att trots det känna sitt eget värde och stoltheten över att ha en annan mjukvara inprogrammerad.

Så började jag att fundera. 

Hur påverkad är jag av normen? 

Är den bra för mig eller har det lagts på lager av torkad lera på det som egentligen är jag? Lera som har stelnat och blivit oflexibel. Med fel färg och fel konsistens mot det som jag önskade när jag kom till den här världen. 

Blev jag formad att vara normativ på bekostnad av mitt sanna livsuttryck?

Dagligen lever jag efter normen.

I min beslutsamhet och obeslutsamhet, bekräftelsebehov, mina kläder, mitt uttryck och när jag väljer att vara tyst.....För tänk, vad ska andra säga?

Hade jag varit den jag är idag utan normer? Hade jag varit en bättre version av mig själv....eller en sämre? Eller kanske ungefär samma....fast annorlunda..... fucked up på vissa plan och bright and shining på andra.

Jag är inte ensam om att dagligen försöka passa in i normen. Fast en röst skriker långt därinne....bönar och ber om att släppas lite friare.

Att dansa barfota i vinden, bada naken och fri i havets vågor....då inte på den pluttelilla strandsnutten avsatt för nakenbad.... utan liksom...preeeecis bredvid, bara för att... 

Eller sjunga med känsla och inlevelse i bilen, även om en bilkö har ansamlat sig vid stoppljuset. Du står där med andra bilar.....Kanske till och med digga lite. Vicka lite på huvudet och klämma i till radions mest sönderspelade hit. 

Skratta för högt på restaurangen.

Ha keps på sig inomhus.....

Skolbetygen kanske är usla, men livet kan levas på 1 miljon sätt.... livet har inte satt ribban vid terminsbetygen i högstadiet. Trots att eleverna eldas på som om morgondagen inte fanns... man ska in i ramen.....näsan över vattenytan....

Men måste man?

För....ärligt! Solen går upp imorgon, världen har inte rasat...om en norm bryts. Gör om, gör rätt, relax!

Dessa små frigörelseövningar kan tyckas små och obetydliga. Men är de verkligen det? Är de inte ett sätt att befria sig från det normativa.... det "normala". Hur normalt är det "normala"? Är det kanske ett sätt att komma ett steg närmare sitt eget unika livsuttryck? Att hitta de små oskrivna reglerna i vardagen och bryta mot dem? Längtar du inte efter frigörelse?

Vilka normer har du som begränsar dig?

Vad längtar du efter att frigöra?

Sån tur att det finns människor som inte på något vis i världen vill eller ens kan passa in. Att dessa personer utvecklar oss andra som sätter rätt och fel som en sanning. 

Sanningar och sätt att verka och leva i som inte ens reflekteras över.

Tack alla ni som inte rättar in er, som rör om i "normgrytan" och som visar oss ett annat sätt.

🌱🌱🌱🌱🌱🌱🌱🌱🌱🌱🌱🌱🌱🌱🌱

Jag lyssnade på en helt otroligt fantastisk kvinna häromdagen. Hon hade gjort sin resa. Hon kunde inte gå upp ur sängen och hon skulle få ha det så hela sitt liv. Hon är själv läkare och visste vad hennes läkarteam menade. Hon hade inga mer möjligheter inom vården. Man sa till henne att gå och göra sin grej....prova vad du vill prova. Vi kan inget mer göra.

Hon hittade en kvinna som var yogainstruktör inom mediyoga. Några enkla rörelser att utföra dagligen. Något hände i kroppen.... något vaknade, började att leva igen. Kvinnan bestämde sig för att hon skulle tillbaka. Hon skulle inte vara sängliggande.

Idag är hon läkare, forskare, andlig lärare, hon yogar. Är högst närvarande i hela sin varelse. Hon sitter där i lotusställning på stolen. Hon sitter i compassion och strålar värme, kunskap, visdom och hälsa.

Healing på den allra högsta nivån. Hon är i en sådan kontakt med den skapande energin. Hon läkte med sin starka tro på sig själv, sin kraft, sin kunskap inom kostens betydelse för skapandet av förutsättningar.

Healing är att vara i kontakt med allt levande omkring oss, inom oss. Moder jord, fader himmel, hjärtat, livskraften. Sin fysiska kropp, mentala kropp, känslomässiga kropp och sin andlighet. I balans....

I kontakt med viljan, med den universella energin som allt, precis ALLT omges och inges med. 

I kontakt med den egna unikheten. Unikheten bland alla andra som bär på sin egna unikhet.

Medvetenheten om att allt är ett och ett är allt. Det är hemligheten.....den kommer inifrån. Kraften, viljan, kärleken. Att synka ihop med sig själv och allt runt om kring.

"Att bota" känns mer som något som å ena sidan kan vara en effekt av den ovan nämnda medvetenheten och varandet.... å andra sidan en utifrånkommande metod/medel för att bota sjukdom.

Medvetandet kan vara närvarande vid ett botande. Men ofta är det tyvärr inte fallet. Medvetenheten om den inre kraften är tillbakatryckt av det samhälle vi lever i. Västvärlden har blivit van att "bli fixad". 

Att ta stöd av något som kommer utifrån är inte en dålig sak. Det kan behövas. Det kan finnas tillfällen i livet då kraften att ta de steg, att hitta glöden till att göra andra val inte finns. Val som är i förening med den inre vägledningen och önskan.

Det kan finnas tillfällen då en liten knuff upp på banan kan vara livsavgörande. När läkemedel är en livsuppehållande åtgärd. Då är det med tacksamhet att denna möjlighet finns. 

Men du lever och andas livskraft varje dag, varje andetag....från det första till det sista. Den finns där så länge det finns liv.

När kraften till att leva kommer tillbaka finns fortfarande den universella energin där....den som skapade dig, din kropp, ditt liv. Den väntar på dig att användas. Den är oföränderlig. Den är alltid tillgänglig.....För att den skapade livet....den läker också livet.

Det är aldrig försent att heala....

Jag är nyligen hemkommen efter en behandling. En man som hade problem med sin rygg.

Han berättade sin historia och vi påbörjade den inbokade behandlingen.

Efter en massage i ländryggen för att mjuka upp spänd muskulatur samt en avslutande stund med Kraniosakral var vi klara. Mannen såg lite skeptisk ut och vi bokade inte in en ny tid. Han får gå hem och känna....återkomma.

Så är det, tänkte jag till en början..... men sen kom en liten känsla av ledsenhet över mig....

Var tog vår kunskap och känsla av att ha vår hälsa i våra egna händer vägen?

När försvann vår kontakt med naturen, med kommunikationen till vår egen kropp, till moder jord, till universum och tilliten till den enorma självläkande förmågan vägen?

När började vi att lägga vår hälsa i andras händer?

När började vi tro att bara någon annan kan läka mig?

När lämnade vi över vårt ansvar för oss själva?

Jag har på djupet förstått att vi har en enorm kraft att läka....det tog mig 44 år.

Det finns inte en enda cell i kroppen som inte strävar efter hälsa. Det finns inte en enda cell som föds och tänker att "jag ska vara en ohälsosam cell" - nej, nej, nej!

Kroppen läker OM den får förutsättningar till att läka. OM den får näring - fysisk, emotionell och mental.

Jag som terapeut kan inte läka dig.

Jag kan inte på ett magiskt sätt lyfta bort det som skapar ohälsa i din kropp.

Jag kan inte bära ett ansvar för att läkning inte sker....

MEN... jag kan assistera dig, jag kan leda dig att landa in i din egen kunskap, jag kan lyssna på dina ord, din kropp, dina känslor och tankar.....

DÄR bor den största läkningen.

Du har kraften, du har intelligensen i varje cell.

Du kan korrigera.

Du har makten över dig själv.

Du har rättigheten till dig själv.

Lämna inte över dig i andras händer att lösa DIG. Den största gåvan är att ta emot sig själv. Att göra det i den kropp som din själ har valt att bo i under din vandring här på jorden. 

Massor av kärlek!

Kram