Betraktelser of Malena

Det här med rädsla och vilka rädslor vi medvetet och omedvetet lägger på vår omgivning.

Jag var på en utbildningsdag som i det stora hela var mycket givande, men som fick mig att fundera över när vi lägger våra rädslor på andra människor.

Jag gör det och du gör det också..... vi gör det alla. Utom kanske supermänniskor.

Vi påverkas alla och vi påverkar alla.

Men tillbaka till utbildningsdagen.

Jag har ett ämne som under hela sommaren har legat mig varmt om hjärtat. Jag har fördjupat mig och jag har lärt känna både systemet Human Design och mig själv. Jag har endast och bara sett ljus och utveckling. Jag har endast och bara sett människor som lär och lever utifrån hur de som individuella personer är designade.  De vandrar på vår vackra Moder Jord så som de är skapta att vara. De arbetar varje dag med att manifestera det som är de själva i sin högsta och renaste form....välkomnar olikheter och unikhet.

Vackert....och om vi i mänskligheten kunde skala av alla lager av kvävande normer och borden skulle världen bli en vackrare plats att leva på.

Jag går med fötterna på jorden och huvudet i himmeln. Jag är ett med djuren jag möter under promenaden och i kontakt med den lilla cell som jag utgör när jag badar i det stora, stora havet. Jag har kontakt med min inre källa till ljus och vill inget annat än väl för mina medmänniskor utifrån den starka inre riktning som detta system börjar att manifestera.

Men så möter jag en annan människas rädsla vad gäller Human Design. Misstänksamhet och ifrågasättande. "Har jag verkligen tänkt på.....?" "Borde jag inte tänka ett varv till?"

Det får mig att vackla. Får mig att ifrågasätta min egna förmåga att navigera det som känns sant för mig. Får mig att nyktert fråga mig själv " vad är det jag inte ser? Är jag en naiv varelse som inte kan med att reda ut om något härstammar ut ett mörker eller från ljus?". Men jag landar med hela min varelse i att det är inte min rädsla. Det är inte min sak att anamma en annan människas rädsla.

Så hur ofta utsätts och utsätter vi vår omgivning för just detta?

Med vår egen historia som en sanning och sanningssägare.

Har vi rätten att lägga vår rädsla på någon annan? Kan vi ens hjälpa det?

Eller är det kanske mitt eget ansvar som mottagare av någon annans rädsla och föreställning att klargöra för mig själv hur jag vill leva mitt liv och ur medvetenhet bestämma vad som är min sanning.

Jag skriver detta för att belysa att detta händer varje dag. Medvetet och omedvetet. Det påverkar i det stora och i det lilla. Kan äta sig in i våra barn och göra en rädsla till en sanning som barnet sedan bär på...kanske för vidare till sina barn. Oftast helt i onödan!!!

Världen är en plats som verkar och styrs utifrån rädsla. Rädslan är en kall känsla som får oss att frysa i våra rörelser. Vi stelnar och blir orörliga, sega och det gör ont. Funktionerna saktar ner och tankeverksamheten blir trög. Får svårt att tänka och navigera själva.

Men i mittlinjen av oss själva finns värmen kvar längst. Mittlinjen är vår kompass, vårt inre, vår stav. Håll den rak och ren och lyssna till den. Den och bara den har den sanning som är sann för dig.

Vilka rädslor manifesterar du?

Delar du med dig av dina rädslor till någon annan?

Är du medveten om vilka som är dina rädslor?

Tar du på dig andras rädslor?

Ha det gott! Kram!

Så satt jag där i bubbelpoolen i Höörs badhus och filosoferade.

Att min stackars hjärna sällan kan vara sådär tyst och skönt brusande. Det är som ett brinnande intresse över att förstå hur vi i mänskligheten är funtad. Eller är det kanske för att förstå hur jag själv är funtad. Antagligen en combo eftersom "Allt är ett och Ett är allt".

Men det här med att presentera sig!

Hur presenterar man sig?

"Hej! Jag heter Malena, jag är 44 år och har 2 barn, en man och hund. En kombibil oxå by the way... Och jag gillar att äta tacos på fredagskvällen."

Jag är naturterapeut....eller är det massör jag är kanske...eller vad är jag nu?

NEJ, NEJ, NEJ!!!

Hur kommer det sig att det vi gör, blir det vi anser att vi är? Sätter vår identitet i det vi gör.

Jag är inte naturterapeut...massör eller what ever det nu är jag pysslar med om dagarna. Jag arbetar som det...Men jag Är något helt annat.

På den allra första dagen när jag började min utbildning inom naturmedicin skulle vi presentera oss för varandra.

Vi fick inte berätta:

-vad vi arbetar med, om vi var gifta, innehar några barn eller vår biologiska ålder......

Såååå.... vad blir då kvar, kan man tänka? Ja...till en början tittade vi mest på varandra. Människor, okända för varandra som plötsligt skulle presentera vilka vi Är.

Mötas på själsplanet. Vet jag ens själv?

Nej...inte då...och knappt nu heller. För jag och du Är så mycket större och mystiska än vi någonsin kan fånga i ett språk skapat med ord.

Nu menar jag inte att vi ska gå runt och presentera vem vi på djupet innerst inne är för var och varannan vi möter. Det skulle bli mycket tröttsamt och även ganska tidsödande för den som önskar att springa genom livet.

Nej, vad jag är ute efter är: Hur kommer det sig att vi tycker det är så självklart att det vi gör/äger även är den identitet/värde vi sätter på oss själva. Att en presentation automatiskt blir det vi arbetar med... och att vi på djupet även tror att det är det vi Är.

Jag Är chef, undersköterska, lokalvårdare, VD, konsult, pedagog eller industriarbetare.

Sätter värdet i en hierarki som på ett själsplan är helt irrelevant. Vi blåser upp eller ner våra egon genom den titel vi lyckas klämma fram i rampljuset. Vissa skulle må bra av att blåsa upp sin känsla av ett starkt "själv" medan andra skulle må bra av att pysa ut övertrycket i sitt Ego och få en mer balanserad och nyanserad bild av vad som egentligen är värdefullt i livet.

Hela nervsystemet skulle svara an och börja att relaxa in i något betydligt mer behagligt att vara i.

Så min frågeställning till dig är:

Vem är du när du inte tar med de fysiska värdena. Vem är du då?

En stor fråga.....kanske till och med en av de allra största.

Lyckas du att svara på den i ett ögonblick är du antagligen inte i kontakt med vem du på djupet är....

Frågan behöver landa, sjunka till botten och få kontakt med den innersta kärnan inom dig, med ditt DNA....sedan behöver den knytas samman med det yttersta universumet av vad som är du. Din krona...kontakten med det som är större än dig. Bortom hjärnan och bortom logiken.

En stor fråga....kanske till och med livslång.

Under sommaren har ett nytt brinnande intresse vaknat. Egentligen kom jag i kontakt med Human design redan för 3 år sedan, men nu kallade min karta åter på mig. 

Den låg där i sin mapp, instucken bland gamla papper som man måste spara i 7 år....eller är det 10 kanske? Jag vet inte.... måste man verkligen det? Vem har bestämt det😳? 

Det är just det..... min Human designkarta visar mig det som jag så mycket känner inom mig.....

Vaddå måste....vem bestämmer över mig? Ingen bestämmer över mig. "Nobody puts baby in the corner"

Äntligen har jag en förståelse över att jag inte förstår vad alla dumma regler är till för. De är begränsande..... stoppar mitt flöde av kreativitet och känsla av frihet. Jante inte minst... 

Jag förstår nu varför jag trivs att vara själv, varför mina första 30 år bestod av att testa saker bara för att upptäcka att det inte fungerade.....gång på gång, så tröttsamt. Det kan nog alla i min omgivning intyga.

Jag förstår nu varför jag runt 30 drog mig in i meditationen och började att observera omvärlden från ett högre perspektiv. Se allt lite från ovan. 

Som från ett flygplan.... allt blir så litet...och man ser det stora havet. Åkrarna bildar ett lapptäcke och städerna blir så små. Så puttiga. Det blir en distans och alla stora världbekymmer blir oviktiga..... "låt dem hålla på bara..."

Ta det här valet som nyss gått av stapeln. Alla tröttsamma löften och pajkastningar. Jag kan se här uppe från takperspektivet att allt bara är en ridå, en teater. 

Fina ord och löften...tillrop och pekfingrar som markerar vilken handlingskraft som bor i just deras ord och parti. Jag ser att allt i grunden handlar om rädsla. Jag kan nu välja att ställa mig utanför detta.

Jag förstår också att jag kommer att klättra ner på marken om några år bara för att tillämpa mina insikter jag har fått från att testa mig fram tillsammans med ett högre perspektiv.

Jag förstår att jag hör på mina ljud om jag verkligen vill något eller om mitt logiska sinne går in och manipulerar mig. 

Human design är så coolt. 

Vet du hur du fungerar? Har du hört talas om Human design. 

Jag tror att jag vet att världen blir en bättre plats om vi lär känna oss själva på djupet.

Billy Idol sjunger "Dancing with myself". 

I grunden är du och jag ensamma när vi väljer vilka danssteg vi vill ta härnäst. 

Vill vi röra oss så som kroppen vill och är skapt att röra sig? Eller vill vi dansa runt i ringen med exakt samma rörelser som alla andra.... hoppa groda istället för att göra regndansen? Kanske vi hellre vill vara den som är wild på dansgolvet. Kör sina egna moves, i sin egen takt.... människor runt om flyttar sig lite förskrämt.... pekar....skrattar kanske till en början. 

Men snart blir de inspirerade.... börjar att röra på kroppen...och de blir snart lika wild and crazy... dansgolvet börjar att gunga. Skönt gung av olika takter och rörelsemönster. Allt enligt var och ens sätt att röra på sig. Inga rätt, inga fel, och framförallt inga grodor som dansar likadant i ringen.

Så är Human design. Du får en förståelse för dig själv och därmed för människor i din omgivning. Du kan välja att bryta dig ur ringen av grodor och istället dansa livets dans i din egen takt med dina egna moves. Så gott och härligt och underbart

Jag lägger en länk där du kostnadsfritt kan ta fram din egen karta. 

Youtube har massor av bra information om ämnet....och jag svarar gärna på de frågor jag kan....även om jag inte är expert på ämnet.

Have fun😊🍁🍂💃

Vilken helt igenom ljuvlig bild.

Att stanna i nuet och känna varje snöflinga, den höga kylan som sveper in i näsborrarna och den tysta stillheten. Det dova ljudet av flingor dalar sakta ner mot trädkronorna och lägger sig som bomull runt dig och inom dig. Nästan som en öronbedövande tystnad.

Inte jaga, inte sätta höga mål, inte sträva framåt. Bara vara.....

Idag företog jag mig med den företagsmassage som jag så ofta gör. Det skapar mycket tid att både tänka och känna. Så började jag att fundera över "när är man rik?"

När är man rik? Vad bör läggas in i begreppet "att vara rik?"

Så tänker jag på hur mycket värde vi lägger i materiella ting.

Är man rik om den fetaste bilen står på infarten, kostymen sitter som gjuten över välpumpade kroppar? Ett leende som inte når till ögonen. Telefonen som ringer en massa viktiga samtal som genererar "mucho dinaros" till solsemestern. Den som man bara måste ha. Måste vila upp sig en vecka eller 2. Pumpa upp egot som behöver ständig påfyllning för att må bra.

När är man rik?

Som The Ark sjunger - "It takes a fool to remain sane".

I takt med att åren har gått och min inre resa har haft sina turer har de materiella tingen blivit allt mer oviktiga. Visst..... den nyligen avklarade flytten belyste all skit som tydligen fanns kvar i gömmorna. Men bara för att berätta att det var dags att även släppa på den tyngden. Ett gäng rundor till tippen löste det problemet och nu känns barlasten betydligt lättare.

Nu när källargolvet har tomma ytor och hemmet inte är belamrat blir det tydligt att: Rikedom är frihet.

Frihet att vakna på morgonen och känna att det finns space. Luft att andas i dagen, i kalendern. Utrymme att stilla sinnet och att komma i kontakt med hjärtat. Att titta ut på sin bil på infarten och inse att den är fin trots att det inte är den fetaste....men den är vår...och den har rattvärme.

Rikedom är att känna tillfredsställelse över att ungdomarna i huset mår bra, att de har vänner. Att de är friska och att de fyller väggarna med sina skratt.

Rikedom är att känna friheten att göra det som får hjärtat att sjunga.

Hela världen blir en rikare plats när hjärtat får utrymme att sjunga och dela med sig. Hjärtat har nämligen en superkraft.

Ju mer vi ger ut, desto mer genereras. Sprider sig som en pandemi av varm och omfamnande trygghet. 

En vänlighet som får den djupaste permafrosten att börja spricka och töa. Släppa fram barmarken och ge förutsättningar för fröer att börja gro. Strila varma solstrålar över en medmänniska som kanske börjar att tina upp ett stelnat och ensamt hjärta.

Dunkdunk....som en dominoeffekt kan även det hjärtat sprida superkraften vidare. Rikedomen sprider sig. Fler blir rika...snart kanske alla blir det!

Hur många hjärtan sitter fast i en bur? Nyckeln är instoppad i en bortglömd gömma av måsten och borden! Som en viskning i vinden försöker de göra sina röster hörda, men vår egostyrda värld behöver inte den rösten. Vill inte ha den rösten. Har ingen nytta av att den rösten börjar att höras. Vill hålla kvar rädsla och styrning.

It takes a fool to remain sane..... Det behövs styrka och uthållighet att följa hjärtats väg. En välriktad kompass. Ofta går den vägen inte i samma riktning som den "borde", eller som är "det rätta". Hjärtats väg är outgrundlig men alltid sann. Den kan vara utmanande. Kanske även provocerande för den betraktare som önskar stanna kvar i sin bur.

Vägen till rikedom har helt andra riktningar än vad mainstreamkompassen är inställd på.

Den nya vägen framåt, är inåt

Den nya rörelsen börjar med stillhet, sedan en kontrollerad rörelse som styrs av lyhördhet för varje persons egna sanning.

Den nya informationskällan är tystnaden. Tystnaden erbjuder hjärtinformation, den egna sanningen och den universella källans visdom. 

Tänk om det är så att vi alla kan vara rika samtidigt en dag! Tänk om....