Betraktelser of Malena

Som alltid så här års är det tid för sammanfattning av året. En nästan högtidlig känsla varje år.

Bröstet fylls av förväntan och tacksamhet för allt som har varit och allt som ska komma.

Så mycket som har hänt och så många möjligheter där framme. Tiden vi lever i kan tyckas mörk och dyster, men inom mig skiner solen.

Jag tror att om mittlinjen är stadig. Om jag är centrerad i mig själv....då försvinner behovet av yttre stimulin. Vill inte mata mitt system med katastrofala nyhetsflöden eller spekulationer som kanske kommer att tippa vår värld vid ruinens brant. 

Jag är inte blind, men ganska närsynt.... som Gyllne tider så fint beskriver. Jag vet att allt händer, men väljer att stå i mitt eget liv, i mitt ljus - i hjärtats energi. 

Så många människor på vår planet gör redan det andra jobbet med sådan excellens. Matar mörkret. Som till en hungrig best i berget bär man villigt mer mat att föda mörkret med. Känner sig duktig och klappar sig själv på axeln. Man har gjort vad som förväntas.

Motvikten måste bli balanserade centrerade människor som kan stå i den andra vågskålen. 

Det är nog där min sammanfattning av 2022 ligger. Att aktivt gå in i min mittlinje och stå i mitt eget ljus. Oh my..... det kan gunga därute.... men i stormens öga är det lugnt. Stilla..... fullt av potent skaparkraft. Ideér,  livslust, vackert.

Så mitt i en brinnande värld tänker jag gå in i 2023 med förväntan, nyfikenhet, nya idéer. 

Mitt mission för mänskligheten 2023 måste bli att stå och sprida lite ljus på just den punkten jag står.... bara det. En lite strimma ljus. Det är allt som behövs.

Brukar du sammanfatta och lägga en ny intention för kommande varv i livscykeln? Vad kommer du fram till? 

🌱Lever du ett autentiskt liv eller vill du skapa något annat för dig själv? 

🌱Gå du på autopilot eller sitter du vid spakarna? Är det kanske någon annan som har tagit över styrningen helt. Är du en passagerare i ditt eget liv?

🌱Hur medveten är du över vägen du kör på? Du kanske inte vill åka på den breda motorvägen.... du kanske vill köra offroad istället.

Vad vill du?

Välkomna det nya med öppna armar och med nyfikenhet. 

Känner du behovet av en förändring? Gör den!

🗽🗽🗽🗽🗽🗽🗽🗽🗽🗽🗽🗽🗽🗽🗽🗽 

Tacksam över musiken, kärleken, barnen, dansen, kunskapen, självkännedomen, flowet, hjärtat, maten på bordet, vännerna, kontakten med universum, kontakten med jorden......över självaste livet!

Lev livet levande! Så länge jag har levt livet levande i den djupa dalen. Nu lever jag det levande på Mount Everest topp. 

Vad har förändrats? 

Bara jag.....kärleken till mig själv. Glädjen till mig, respekten för mig. Integriteten till mig. 

Respekterar och älskar du dig själv? Om inte...... du borde det! Verkligen! You should....för du är unik. Du är fantastisk...precis så som du är.

Lev livet levande på Mount Everest du också. Vi tror så långa perioder av våra korta liv att vi måste vara i dalen, i skuggan, i kampen.... dalen kan skapa ödmjukhet...den kan också skapa hopplöshet. På toppen behövs ingen hopplöshet, ingen kamp, ingen känsla av fångenskap..... bara känslan av frihet! Andetaget och den vackra utsikten som får andetaget att fastna i bröstet. 

Vackra du..... möt mig där. Tillsammans hittar vi andetaget... länken till självaste livet. 

Nu är det slut med att gömma mig bakom fancy anonyma namn och istället träda ut på catwalken precis så som jag är.

Över de 40 och nära 45, står jag nu här med livserfarenhet, perspektiv och ett outtömligt hopp om att ännu finns nog chansen att skapa DEN DÄR yogiskroppen. (Undra förresten om en riktig yogis dricker sitt vin på fredagen....annars är det nog kört ).
 
Bloggen får därför nytt namn och jag kommer fortsättningsvis att dela med mig av mina betraktelser av livet och det normativa samhälle vi så mycket tar för givet som en sund tillvaro.
Jag hoppas med detta kunna bjuda in dig till dina egna tankar och reflektioner.
 
Var inte rädd att dela dem...via kommentarsfältet eller via pm.
Det är både roligt, spännande och utvecklande att lyssna till era tankar.
 

Jag kan inte låta bli att förundras över symboler och symbolspråkets tydlighet.... Ibland får man dock tänka och fundera en hel del innan polletten ramlar ner. Meditera och ändavända.

Men livet blir enligt min mening så mycket intressantare att leva om symbolerna får visa och vägleda.

Just nu sitter jag på en plats som verkligen får min symbolnördiga hjärna att krampa och tilta ordentligt. 

Efter år av städning i min ryggsäck sitter jag just nu på en plats där jag förväntas utföra lugn och avslappnande massage. Med plingplongmusik och allt. En gång i veckan sedan september har jag befunnit mig på denna temporära plats utan slutdatum.

Miljön är dock en utmaning. På ett verk som renar vatten sitter jag med avfall från bygdens alla trekammarbrunnar som närmsta granne under mig. Varje vecka kommer bajsbilen och häller sin mumma rakt nedanför där jag står. Under mina fötter fylls alltså diverse toxiska ingredienser. Hallon är inte det man tänker på när molekylerna börjar att förflytta sig och generöst dela med sig till sin omgivning.

Till granne på min vänstra sida har jag bassänger av vatten som nästan är rent iallafall. Rejäla pumpar jobbar febrilt för att göra det föregående bajsvattnet tjänligt igen. Vattnet rör sig och låter. Det flyttar även på de 92% vätska jag har i min egen kropp. En känsla av yrsel börjar att bli min vän. Whhoom....whoom.... känslan i kroppen är total när den förenas med vattnet där utanför.

För att väga upp dessa "minor issues" har vi en ventilation utan guds nåde som skulle kunna anpassas till en byggnad av grandiosa mått.  Ett ihållande vinande som tillsammans med bajsvattenrörelsen skapar en helt ny dimension av trötthet.

Men jag är glad för byggfläkten El-Björn som med sitt mjuka surrande skapar ett fint ackompanjemang till resten av orkestern. Och med lysrören i taket skapas en mjuk atmosfär där jag med lätthet glider in i lugnet som effektivt förmedlas till den som kommer för en lugn stund på bänken.

Så tillbaka till symbolspråket. 

Efter alla år av att städa i min grund - i min källare, har jag nu ett ständigt flöde av nytt avfall som rinner in under mina fötter. Smutsigt vatten på andra sidan väggen och ett rent helvete att lista ut vad i fridens namn dessa symboler vill förmedla till mig. 

Jag har mina idéer.....visst.... men detta kräver ändå lite mer investigation. 

Ser du symbolerna i ditt liv? Vilka är de i så fall och vad vill de förmedla?

Nu ska jag gå och stänga av plongplongmusiken.....den hörs ändå inte.

Ha en fin dag 💩