Men oj och hoppsan hur det här året började då!

Jag kände redan på nyårsafton att det nya året skulle låta vänta på sig. Min känsla sa då att det skulle dröja till runt den 21-22:e januari innan jag för min personliga del gick in i ett nytt år. 

Runt den 14/1 fick jag ett rekommenderat brev från hyresvärden av vår arbetsplats. De sa upp vårt avtal och skulle ha lokalerna för egen verksamhet.

I sedvanlig ton reagerar jag som jag brukar vid chocktillstånd. Nämligen oerhört positivt. Blir superpositiv och ser bara möjligheter med allt. Det har hänt att jag har legat på akuten och skrattat mig förstörd. Blodet sprutar men solen går ju upp imorgon ändå, liksom. 

Dessvärre har det även gällt andra som har hamnat på akuten....dock för mindre allvarliga åkommor ska verkligen understrykas.

Men så lägger sig chocken efter ca 1 vecka.... alltså runt 21/1 och paniken infinner sig. Miljarder och miljoner frågor, men My God så lite svar det fanns här då. 

Inte ett enda faktiskt. Man kan ju ändå tänka sig att med så många frågor så borde det ju rimligt sett finnas några svar. Men nope! Zero....nada....inga

Men jag gick in i min grotta där runt den 21:e och började att djupandas och så sakteliga skulptera fram det nya som ska få komma fram. 

Skrapa av och forma lerklumpen till en skapelse. Låta händer och tankar flöda som en bäck om våren. Med full kraft och massor av rening i den kalla vårfloden. Storma ut i visioner och fantasier. Släppa allt fritt!

Inte kunde jag väl tro den 14 januari att jag skulle komma att lägga ner min verksamhet så som den ser ut idag för att istället göra......ja, vad är det egentligen jag ska göra? 

Faktiskt är det så att jag bara har stödorden presenterade för mig än så länge. Men jag har redan börjat att stänga ner HelaBalansen. Måste liksom frigöra utrymmet! 

Jag backar.... tar ett steg tillbaka och studerar. Som en konstnär som studerar sitt verk. Kritisk ibland, nöjd ibland....men alltid sann i sin drivkraft.

Så med det kommer även denna bloggen att stänga ner. Det är verkligen storrensning. Allt ska bort nu. 

Här har jag lärt mig att jag tycker om att skriva. Att förmedla mina tankar. Jag har lärt mig att det inte är farligt att ta upp lite plats på denna lilla hörna av den stora cyberrymden. Att jag mår bra när jag skriver och att orden flödar mycket lättare än när jag talar.

Detta är inte slutet. Verkligen inte! Detta är början på något nytt. Så klart kommer jag att fortsätta att skriva. Därför lägger jag ner bloggen och lyfter den till en ny nivå. 

Ny blogg med nytt namn och med mer nischad i riktning.

Nu är det skuggfas.... Jag sitter på kammaren och filar på mitt verk. Och sen....sen när jag får den där signalen djupt inifrån... då ses vi igen!

Ha det bäst!

Kram🩷