Jag blev glad igår!

Glad över att hamna framför SVT och en dokumentär. Den handlade om vad som rör sig bakom kulisserna på vad allmänheten gärna kallar för "foliehattar". Människor som kommer från många olika skikt i samhället kände starkt under en period att "något inte stämmer". En del gick ut på gator och torg.... men de flesta stannade hemma. Rädda för konsekvenserna det skulle få att inte följa restriktionerna.

Fredrik Sjöström och Max Winter som driver "Frihetsrörelsen" speglas på ett sätt som i alla fall inte jag har sett på SVT eller någon annan TV-kanal tidigare. En dokumentär som speglar "den andra sidan" av debatten.

Det rör sig naturligtvis om Covid-debatten.... eller ska jag säga frånvaron av Covid-debatten. Den faktiska benämningen blir mer korrekt om man använder "Covid-monologen", då alla försök till debatt från oliktänkande forskare och läkare effektivt tystades ner. Titta in på "Läkaruppropet" så får du en annan bild än den vi serverats i TV.

Jag är en stolt "foliehatt" som stod rak i min känsla genom tiden då covid brann som värst i världen. Jag kände mig både ensam och dumförklarad många gånger. Jag kände mig hotad att tvingas in i val som inte var mina egna. Jag kände mig orolig att min verksamhet skulle drabbas av mitt personliga val. Men ändå gick det inte att göra på något annat sätt än att tro på det jag trodde på..... och jag VAR inte ensam. Långt därifrån.

Äntligen speglar SVT att det finns ett större djup bakom motståndet än att vi "bara" blir styrda av auktoriteter som inte har mänsklighetens högsta bästa för sina ögon...även om det är en stor del av det motstånd som byggts upp. Men det finns en annan dimension där det rör sig om något större än Covid.

Den speglar att det finns en längtan efter att leva mer i samklang med Moder jord, naturen och hjärtat. Att återuppta kontakten med det naturliga. Med naturlagarna. Alla typer av människor samlas under samma flagg och står upp för samma sak....trots att många är oliktänkande förövrigt. Människor världen över. Det signalerar något! Ett missnöje! Ett uppvaknande! En längtan efter frihet! I stugorna började man att ifrågasätta "hur fria är vi egentligen?!?" Som om människor tog av sina rosa glasögon och började se Ragnaröken. Dimridån!

Jag skriver under på nästan allt som skildrades i det första avsnittet av 2 i "Rörelsen". Kan känna igen känslan det skapar av att vara i sammanhang som är tillåtande att släppa på sina inre begränsningar, kärlekskraften som skapas på dessa platser och friheten som öppnas upp i hjärtat. Skriver under på känslan av längtan efter ett mer tillåtande och öppet samhälle. I dessa möten finns bara kärlek. Kärleken till alla som finns i rummet, till naturen, sig själv.... till allt och alla som finns i vårt universum. Inte kan väl det vara fel?

Dokumentären satte ord på många av de saker jag har känt, men inte har kunnat dela.

Så äntligen kommer denna dokumentär! Som från ingenstans....framför mig på TV-skärmen. En annan bild. Ett annat perspektiv!

Min bild och mitt perspektiv. Den höjer sin röst och ger sin berättelse. Sin story. En story som vi är många, många att dela.

Det gjorde mig glad!

Jag kommer att se del 2 på tisdag kl 21 eller på SVT play.