Du har följt din kompass.... troget har du gått i pilens färdriktning. Du har gått länge. 

Något har skavt ändå.... men pilen visar ju ditåt.... där.... mot drömmarnas mål.... Fortsätt att gå, det blir säkert bättre 

Eller?
Var det inte din dröm? Var det inte dina idéer? Var det kanske vad du trodde var dina idéer? Eller var det dina idéer, men du förändrades på vägen och nyansen blev plötsligt inte rätt? Skar sig mot den nya bilden av vem som är du? 

Men pilen hade iallafall en riktning. Ett riktmärke att fästa blicken vid. En fast punkt i horisonten. Okej....Inte helt kallibrerad kanske. Men iallafall nästan. 
Men så går tiden och den lilla, lilla felvisningen blir över tid markant och för stor för att ignorera. Som en liten utskuren tårtbit. Ett glapp i helheten.

Så börjar pilen att snurra. Löper amok. Tappar sin riktning....spinner. Hit och dit och kors och tvärs. Du ligger längst ut på pilen spets. Håller dig fast för ditt liv. Krampaktigt. Kastas till söder och norr för att sedan befinna dig i öster och väster..... och tillbaka igen. Du håller i dig och åker med. Väntar på att pilen ska bestämma sig för ett väderstreck.

Du trodde att norr alltid skulle vara norr. Men de nya reglerna säger att det lika gärna kan vara ett av de andra. Eller mitt emellan. Finns de gamla väderstrecken ens längre? Eller är även de nya?

Känner du som jag? Trodde du att du visste en hel massa? Så visar det sig att du vet väldigt, väldigt lite. 

Det finns egentligen bara ett sätt att få kompassen att lugna ner sig. 
Kapitulera! Häng med! Passa på att skapa en bild av hur det ser ut i panoramavyn som du erbjuds i ditt förvirrade tillstånd. 

Kompassen har en utstakad plan där den far runt med dig där ute på spetsen. 
Den kalibrerar sig med millimeterprecision denna gången. Tillslut stannar den av. Du gjorde en beställning innan du gick in i detta liv och nu är det dags att leva den. 

Du lyfter blicken....och när du ser vart pilen pekar nu kommer du förmodligen att veta att du har kommit hem. Att du har saknat det som visade sig i hela ditt liv....du visste bara inte om det. 
Håret på ända och kläderna i oordning. Men du går....på vingliga ben och ett leende på dina läppar. Utforskar det nya....Som en nyfödd.

Jag väntar med spänning! Hur känner du det? 
Ligger du och håller fast dig för glatta livet? 
Släpp taget! Dansa med rörelsen. Det är läskigt! Säger det lika mycket till mig själv. Håller mig stundtals fast tills knogarna vitnar.

För mig handlar frågorna om hur jag kan verka för mina medmänniskor på bästa sätt. Hur kan jag bidra till mitt och andras växande att nå sin och min kraft? Hur kan vi som mänsklighet frigöra oss från spelet som vi alla spelar och lever i. Skapa nya sunda regler och värderingar. 
Vilka är mina verktyg? Vilka har jag i min låda som inte är för mig att använda? 
Hur ska jag verka framöver? Jag växer genom och med mina medmänniskor. De växer genom och med mig. I symbios. I nornornas väv är vi alla sammanbundna med varandra.

Vad handlar det om för dig? Du som känner igen dig..... 
Vi lever i en starkt transformativ tid. 
Hur sker din transformation? Inom vilka områden? 
Dansar du med rörelsen eller håller du dig förskräckt fast? 

Eller har du det kanske stilla och lugnt och härligt? 
Har du kanske hittat hem redan?