Ett uttryck har uppfyllt mina tankar. Tyst är det sällan i detta huvud. Men med ett vidöppet huvudcentra enligt Human design har det sin rimliga förklaring till att alla tankar pockar på ständigt och jämt.

Inte sällan använder vi olika uttryck utan att reflektera över vad de egentligen förmedlar. Vilken energi bär de med sig? 

Till en början kan det upplevas som upplyftande och peppande, men vid närmare eftertanke kan man se andra djup och perspektiv. 

Det är naturligtvis en helt individuell upplevelse. Vi är alla olika och tolkar information utifrån vilka olika triggers vi har inom oss. 

Uttrycket som jag har filosoferat över är:

"Sikta mot solen för att nå trädtopparna" 

Det kan inledningsvis kännas uppmuntrande. Det kan kännas rimligt och logiskt att sikta mot solen för att nå bara bråkdelen så högt.

Men vilken energi bär detta uttryck med sig?

Jag utgår nu från den värld vi lever i där begränsningar och kamp är en naturlig ingrediens i livet. Som självaste vetemjölet i bulldegen. Som byggstenar som har invaderat både vår yttre värld och vår inre. Kämpa för att förtjäna... då blir det mer värt.

Det är en så självklar ingrediens att inte ens vi tänker på dess närvaro. Vi har det som en given följeslagare. Integrerad i cellerna genom generationer som hängivet har gnuggat in kampen i cellminnet.

Måste jag sikta ända mot solen för att ens nå till trädtopparna, alltså? Det känns ju ganska deprimerande ändå.....

Kan jag inte sikta mot solen och faktiskt landa där.....eller bortom? Tro på att pilen landar precis i mitten av måltavlan där jag siktar?

Är det inte ett ganska negativt sätt att se på sina ansträngningar och insatser? Jag menar..... spacet mellan solen och trädtopparna är uppskattningsvis ett avstånd som diffar rätt rejält. Som mellanmjölk när du egentligen beställde grädde.

Min önskan är att det nya får bli "Sikta mot solen och nå solen". 

Dvs tro på den inneboende förmågan och kompetensen så mycket att det inte bara finns en möjlighet att träffa målet, utan är en självklarhet.

Undrans om vi kommer dit en dag? Om JAG kommer dit en dag? 

Ready, aim, shoot..... baaam. Rätt på målet baa!

Hade inte det varit coolt? Vi kunde blåsa lite på röken i pistolmynningen, svassa fram till måltavlan och plocka poängen.... full pott. 

Våra mål skulle i alla lägen för alla människor på jorden varit gynnsamt även för andra, för planeten och för vår utveckling på ett globalt plan. Alla egobaserade Ha-begär skulle vara ersatta av ett härligt och innerligt syfte att förbättra och förfina.

Hade vatt rätt fräsigt ju..... hade det inte?💃